...och ska vänta i fem timmar tills flyget till Stockholm går. Men med gratis trådlöst nätverk och litervis med coca-cola ska jag nog få tiden att gå. Dricker i vanliga fall aldrig coca-cola, men eftersom magen kraschade på vägen hit så är det det enda som går ner just nu.
Jag är sprängfylld av intryck och kan förmodligen inte förmedla allt i bloggen. De senaste två dygnen har varit minst sagt intensiva och känns som två veckor. Workshopen är avslutad, vi har sett comedi show under bar natthimmel, jag har fastnat i en demonstration och åkt kanot på Nilen. Var ska jag börja?!
På torsdagskvällen trodde vi att vi skulle gå på nationalteatern, och klädde upp oss därefter. Men det visade sig vara en show med en grupp som hette Comedy factory, en slags afrikansk variant av Lorry, med sketcher. Vi gick igenom en säkerhetskontroll med kroppsvisitering innan vi släpptes in genom stora plåtgrindar till en slags bakgård: en sluttande grusplan som omgärdades av bilförsäljare, barer och en hårsalong. (Vi blev alla lite förvånade när Niclas stegade in på salongen direkt och bad om en klippning, som om det var det mest självklara i världen). I mitten på gården hade de riggat upp stora högtalare och lampor kring en massa plaststolar, och längst upp stod en scen vars baksida täcktes av en presenning. Där var nästan bara ungdomar, och våra värdar förklarade att detta var en slags after work för dem. Showen var kul, även om jag inte förstod allt. Det roliga var att våra ugandiska värdar hela tiden förklarade det uppenbara för oss, d.v.s. det vi såg, men inte det som de sa.
Fredagen var sista workshopdagen och det var dags att knyta ihop säcken. Jag försökte strukturera upp dagen med ett schema, som jag kollade med deltagarna om de tyckte det var bra. Då fick jag kritik för att jag inte var auktoritär nog: "Do all leaders in Sweden invite the participants to make decicions?" På scemat stod i alla fall en punkt som jag var mycket tacksam för: dockspelarna från Teater Tre skulle komma och berätta om dockspel. Henrik och Lise gjorde en jättetydlig och bra presentation, som fungerade som en injektion för hela gruppens arbete (eftersom de slutat lyssna på mig...) och sedan jobbade de en del praktiskt med de olika grupperna.
När deltagarna senare under dagen spelade upp sina historier för varandra kunde man i alla fall se spår av de tidigare övningarna... men för att aldrig ha gjort eller spelat med dockor någonsin förut tycker jag att de lyckades bra. Det är en utopi att hinna längre på bara tre dagar! Efter redovisningarna satt vi i en ring och pratade både om vad de lärt sig samt hur de tänker sig att de kan använda kunskaperna i framtiden. De var mycket engagerade, talade i munnen på varandra av iver och hade många tankar och åsikter att förmedla. Underbart! Sedan följde den obligatoriska gruppfotograferingen, och så fick jag en fin (fast kitchig!) present av gruppen: ett hårt fruktskal som var klätt med glaspärlor i olika färger.
Jag är sprängfylld av intryck och kan förmodligen inte förmedla allt i bloggen. De senaste två dygnen har varit minst sagt intensiva och känns som två veckor. Workshopen är avslutad, vi har sett comedi show under bar natthimmel, jag har fastnat i en demonstration och åkt kanot på Nilen. Var ska jag börja?!
På torsdagskvällen trodde vi att vi skulle gå på nationalteatern, och klädde upp oss därefter. Men det visade sig vara en show med en grupp som hette Comedy factory, en slags afrikansk variant av Lorry, med sketcher. Vi gick igenom en säkerhetskontroll med kroppsvisitering innan vi släpptes in genom stora plåtgrindar till en slags bakgård: en sluttande grusplan som omgärdades av bilförsäljare, barer och en hårsalong. (Vi blev alla lite förvånade när Niclas stegade in på salongen direkt och bad om en klippning, som om det var det mest självklara i världen). I mitten på gården hade de riggat upp stora högtalare och lampor kring en massa plaststolar, och längst upp stod en scen vars baksida täcktes av en presenning. Där var nästan bara ungdomar, och våra värdar förklarade att detta var en slags after work för dem. Showen var kul, även om jag inte förstod allt. Det roliga var att våra ugandiska värdar hela tiden förklarade det uppenbara för oss, d.v.s. det vi såg, men inte det som de sa.
Fredagen var sista workshopdagen och det var dags att knyta ihop säcken. Jag försökte strukturera upp dagen med ett schema, som jag kollade med deltagarna om de tyckte det var bra. Då fick jag kritik för att jag inte var auktoritär nog: "Do all leaders in Sweden invite the participants to make decicions?" På scemat stod i alla fall en punkt som jag var mycket tacksam för: dockspelarna från Teater Tre skulle komma och berätta om dockspel. Henrik och Lise gjorde en jättetydlig och bra presentation, som fungerade som en injektion för hela gruppens arbete (eftersom de slutat lyssna på mig...) och sedan jobbade de en del praktiskt med de olika grupperna.
När deltagarna senare under dagen spelade upp sina historier för varandra kunde man i alla fall se spår av de tidigare övningarna... men för att aldrig ha gjort eller spelat med dockor någonsin förut tycker jag att de lyckades bra. Det är en utopi att hinna längre på bara tre dagar! Efter redovisningarna satt vi i en ring och pratade både om vad de lärt sig samt hur de tänker sig att de kan använda kunskaperna i framtiden. De var mycket engagerade, talade i munnen på varandra av iver och hade många tankar och åsikter att förmedla. Underbart! Sedan följde den obligatoriska gruppfotograferingen, och så fick jag en fin (fast kitchig!) present av gruppen: ett hårt fruktskal som var klätt med glaspärlor i olika färger.
skynda dig hem!!! <3
SvaraRadera