Redo

Nu är vi redo, Max och jag. Ikväll lade jag sista handen vid hans kostym och hår. Det känns roligt och nödvändigt att ha med sig en riktig teaterdocka ner till Kampala, eftersom jag vill att deltagarna ska få känna på en sådan och prova på att spela med den. De dockor de själva hinner tillverka på bara tre dagar kommer ju inte att vara så avancerade. Till min workshop i Kigali tog jag inte med någon teaterdocka, och det var svårt att förmedla teaterformen med enbart bilder. Nu får de dessutom se dockteaterföreställningen Siv sover vilse, så mer konkret kan det nog inte bli!

Jag har förberett mig i månader och allt är verkligen väldigt klart, men resfebern gör mig förvirrad. Magen är full av trevisbakterier och koleravaccin, allt material till workshopen ligger prydligt ihoplagt, de nya sandalerna är nedlagda i väskan tillsammans med flygstrumpor (!) och sommarkläder. Jag har producerat kompendier om dockteater, 12 st axelpartier i plywood, samt tre bildspel. Trots detta känner jag nästan panikartat att jag inte har någon koll. Ja, det är väl den där jäkla Boye-droppen som ska släppa snart helt enkelt.

För nu åker vi!